Höstpåminnelser

Jag måste tjata lite till om det här sensommar-men-ändå-höst-på-gång-vädret. Visst är det underbart med fint väder, strålande sol som värmer, men... Det är ju just det... Det är bara i solen det verkligen är varmt. I luften är det kalla vindar och i skuggan är det inte speciellt varmt. Där lurar hösten. Och löven har förlorat sin färg, fallit till marken. Är lite besviken, tänk om det finge vara sånt här väder i augusti istället. Då hade sommaren varit lång på riktigt. Nu var det som att hösten kom pang-bom och även om värmen kom tillbaka känner jag lite att 'Nä, du skulle kommit i augusti. Nu kan det kvitta". För det är inte direkt åka-och-sola-och-bada-varmt, nej.. Bara skönvärme, i solen. Ja, jag är nog lite bitter. 

 

Underbar himmel! Som en varm sommardag, men...

 

... på marken ligger hösten och gör sig påmind.

Hallå, ett äppelträd!

En värmebölja sägs komma tillbaka. Och häromdagen skrev jag om min tveksamhet till höst och att jag var sorgsen över att sommaren var förbi, men se så var det ju inte riktigt så. Hurra! Men även om det är varmt i solen, är det kyliga vindar. Lillebror får ha fleecefilten över sig när han ligger i skuggan i vagnen. Där är det kyligare. 

Även mina pelargoner talar om för mig att sommaren visst inte är helt slut än, så som de blommar. Även om jag har flest rosa (vanliga Mårbacka och några andra skönheter) så finns där även två röda. Jag tjuvade ju med mig en stickling hem ifrån Gran Canaria för två vårar sedan. Den har blivit jättestor(!) men inte blommat på hela sommaren, förrän häromdan såg jag en blomklase påväg till slut. Och alla sticklingar jag fått av svärmor och mormor i år blommar sen några veckor tillbaka nu. Ljuvligt med en pelargon-veranda!

Men jag har blandat in hösten också. Lite ljung, nån cyklamen och kål har fått plats på framsidans skuggiga vrå. Så, jag kan nog inte riktigt släppa det här med att hösten ändock är på väg, trots allt. 

Och just det, höll på att glömma! Vi ska plantera äppelträd. Japp, så är det bestämt. På baksidan strax innan lutningen till ängen och träsket. Vi var och spanade i den lokala trädgårdshandeln i lördags. Fick provsmaka till och med. Givetvis glömde jag bort namnet på sorten, men den var röd och smakade sött. Fast, inte mjölig. Hur som have smakade den alldeles gudomligt. Hoppas det inte dröjer alltförmånga år tills den bär frukt.

 

Min största och äldsta Mårbacka trivs bra på ljugarbänken utmed väggen mot vägen. 

 

Här skall minsann planteras ett äppelträd, men vi väntar nog tills den riktiga hösten kommer. 

 

Jodå, snart är det skördetider även på Stjärnvägen. 

 

 

Pelargoner, pelargoner, pelargoner! 

 

Smyghöst på framsidan!

Höstsomriga september

September är en sån därn obestämd årstid tycker jag. Det nalkas höst, men kan ändå få påminnelser av somriga shorts-och-klänning-varma-dagar. Eller ja, den är väl mer åt hösthållet, än sommar. Det är bara så att jag vill inte riktigt att den ska ta slut riktigt än bara, den där sommaren, som knappt ens hann börja. 

Men nu är det skördetider. Tomaterna börjar mogna, vildvinet börjar övergå till lysande rött och en tös knackade dörr förut och ville sälja jultidningar. Så nog har den gjort sina avtryck här och där i vardagen, hösten. 

Hösten är ju ändå mysig. Alla årstider har sin charm. Jag är en årstidsmänniska. Skulle aldrig kunna bo på ett ställe där det enbart är sommar eller vinter. Lite av varje är bra. Jag passar bra in i Lilla Landet Lagom. För, mitt i sommaren kan jag få en jul-längtan-anfall, liksom jag i januari kan bli alldeles vårtokig och smyga in våren i huset så tidigt det bara går. Det är härligt att få längta, att se fram emot nåt som man vet uppfyller ens förväntningar. Ja, alltså, svensk sommar är ju ändå svensk sommar. Det blir en överraskning varje år, blandad kompott av alla väderlekar eller stekhett tropiskt. Jag gillar allt i lagom mängd. 

Välkommen, september! Och välkommen hösten!