Höstsomriga september

September är en sån därn obestämd årstid tycker jag. Det nalkas höst, men kan ändå få påminnelser av somriga shorts-och-klänning-varma-dagar. Eller ja, den är väl mer åt hösthållet, än sommar. Det är bara så att jag vill inte riktigt att den ska ta slut riktigt än bara, den där sommaren, som knappt ens hann börja. 

Men nu är det skördetider. Tomaterna börjar mogna, vildvinet börjar övergå till lysande rött och en tös knackade dörr förut och ville sälja jultidningar. Så nog har den gjort sina avtryck här och där i vardagen, hösten. 

Hösten är ju ändå mysig. Alla årstider har sin charm. Jag är en årstidsmänniska. Skulle aldrig kunna bo på ett ställe där det enbart är sommar eller vinter. Lite av varje är bra. Jag passar bra in i Lilla Landet Lagom. För, mitt i sommaren kan jag få en jul-längtan-anfall, liksom jag i januari kan bli alldeles vårtokig och smyga in våren i huset så tidigt det bara går. Det är härligt att få längta, att se fram emot nåt som man vet uppfyller ens förväntningar. Ja, alltså, svensk sommar är ju ändå svensk sommar. Det blir en överraskning varje år, blandad kompott av alla väderlekar eller stekhett tropiskt. Jag gillar allt i lagom mängd. 

Välkommen, september! Och välkommen hösten!