Jag har dragits med en förkylning nu i snart en vecka, och än verkar den inte vara över. Jag hostar & snörvlar och hostar & snörvlar igen. Idag var jag tvungen att gå ut för en nypa frisk luft, så gick en sväng i trädgården för att se om där händer nåt, såhär en bit in på februari. Det mesta var dock trista syner. Trista, bruna, blöta syner. Jag undrar just om nån av rosorna ens klarat denna köld-vinter, alla ser helt svarta ut. Speciellt stamrosen, vilken jag vet att den egentligen borde vinterförvaras, men den överlevde förvånande nog vintern -14, så jag lät den vara även denna säsong. Vi får väl se om det finns nåt liv i den om nån månad eller två. Nåt som förvånade mig var iaf att bollvivorna var redan på väg upp! Och oreganon har även den kikat upp lite smått, men den har det ju numer varmt och skönt i pallkragen, så det är ju inte jättekonstigt egentligen. Knäppte av några snabba bilder med mobilen medan jag var ute. Sedan tog orken slut.
Det trista landet pionerna växer i, tillsammans med en ensam rosa lavendel, lite smultron och sköldpaddsört.
Den röda vinbärsbusken sparade vi, och den svarta hivade vi i somras. Där står istället två mindre pallkragar.
Trist syn vid komposthörnet..
Lika trist syn vid träsket och ängen.
Svart ros... Undra just hur det ska gå. Döda flox i bakgrunden.
Men bollvivorna är redan sugna på att kika fram, minsann!
Ny och gammal oregano i ena pallkragen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar