Backamo-premiär!

Idag gjordes årets första besök på min favorit-trädgårdshandel; Backamo. Jag och mamma for dit i morses och jag började med att följa min lista på vad jag bestämt mig för att inhandla redan innan, för att sedan släppa på tyglarna lite och låta mig dras till andra ljuvligheter. Så, förutom löjtnanshjärta, blå hortensiabuske, kaukasisk förgätmigej, persilja och mynta så fick även bräcka, strandtrift & smörboll följa med hem. Kommer bli hur vackert som helst. Älskar att se trädgården bli större, men framförallt att blommor, buskar och bär tar över dem där jädrans mossan som levde ett eget liv när vi flyttade till huset 2013. 

Jag har en plan för ett ny-gammalt land på framsidan, där några ölsndstokar stod vid inflytten, men som hivades i samband med att vi installerade fiber. Det är en sluttning bakom lekstugan, en torr och solig plats. Jag tänker att lavendel och strandtriften skulle trivas bra där. Och kanske lite bräcka mellan stentrappstegen alldeles bredvid landet. Jag fick gräva fram halva stenkanten, som låg gömd under mossan. Det är ett jäkla jobb att gräva mossa och grästuvor. Hann ungefär hälften idag, tänkte fortsätta imorgon. Kvällens gympass utomhus, kan man lugnt säga. Och jag hade en suverän "kollega" till hjälp, som han sa, min hjälpsamme förstfödde; "mamma, jag är din kollega och jag hjälper dig". Gärna det, kära barn. Det blev många vändor till skogen med skottkärran för att hiva mossa. Grästuvorna vände vi upp-och-ner på. Sicket arbete vi gjort! 

 

Ett bagageutrymme fullt med växtligheter.. Och en säck perennjord!

 

Det blir nog bra det här. Två löjtnantshjärtan ska få ge skugga åt Klematisens rötter och i framkant fick fyra kaukasisk förgätmigej ta plats. Jag upptäckte först när jag kommit hem att jag tagit olika sorter förgätmigej, tre av dem är 'Alexander great' och en av dem är en 'Little Jack'. Men det enda som skiljer är höjden och lite på bladen. 

Minstingen Jahnstedt på lilla studsmattan...

  

På bara två dagar har vitsipporna slagit ut ordentligt. Antar de har väntat på solen, som jag själv och hela trädgården förståss.

Den vackra bräckan, kunde inte motstå denna skönhet - så självklart fick hon följa med hem till Stjärnvägen.